NWT-koncernen driver idag 16 tidningar i Värmland, Dalsland och Skaraborg. Det är en av Sveriges absolut lönsammast tidningskoncerner. Koncernen har drivits väldigt konservativt, aldrig varit först med någon nyhet, köpt andra tidningar när de har gått dåligt ekonomiskt. Hela agerandet kan sägas ligga i linje med tidningskoncernens starkt konservativa politiska linje. Det är en på alla sätt konservativ tidningskoncern vi pratar om. Men det har lett till att det idag är den nästa största tidningskoncernen i Sverige om vi också räknar med att de sen i år kontrollerar Stampen Media AB med bl.a. Göteborgs-Posten.

Ernst Ander köpte skuldtyngda Nya Wermlands-Tidningen (NWT) år 1914 för en krona, inklusive skulder. Tidigare hade han fungerat som tidningens tekniske ledare. Ernst Ander breddade sitt engagemang till att vara såväl direktör som chefredaktör (från 1921).

Gustaf Ander, son till Ernst Ander tog över ledarskapet för tidningen 1939 och under Gustafs ledning växte företaget till ett av landets mest framgångsrika tidningsföretag med stort ägande inom svensk landsortspress.

Dagstidningar av olika slag i Värmland och Skaraborgs län köptes av tidningskoncernen för att sen följas av uppköp i andra delar av landet. Karlskoga Tidning 1944, Filipstads Tidning 1960, Arvika Nyheter 1962, Hjo Tidning 1969 samt Skaraborgs (Läns) Allehanda (SLA), Mariestads Tidning, Fryksdalsbygden, Nya Kristinehamns-Posten, köptes upp under denna period.

Därefter köptes Nordvästra Skånes Tidningar (NST) i Ängelholm 1979, och Enköpings-Posten 1983. Från 2001 drevs NST ihop med Helsingborgs Dagblad som familjen Ander därefter ägde 50% av medan den ursprungliga ägarfamiljen Sommelius ägde resterande 50%. 2014 såldes Helsingborgs Dagblad till Sydsvenskan som ägs av Bonnierkoncernen. 2016 såldes Enköpings-Posten till NTM-koncernen.

Därefter vändes sig NWT-koncernen till Norge. År 2000 köpte de 20% av Bergens Tidende och några år senare började de köpa aktier i börsnoterade Schibsted ASA. Från 2009 ägs Bergens Tidende av Polaris Media ASA (börsnoterat det också). Schibsted AS äger idag 28,97% av Polaris Media medan NWT Media AS i Norge (dotterbolag till svensk NWT-gruppen AB) äger 26,43%. Polaris Media äger ett mycket stort antal lokaltidningar på norska Vestlandet, i Möre och Tröndelag samt norra Norge.

Under senare årtionden har koncernen främst köpt de tidningar de ännu inte kontrollerade i Värmland, Dalsland och Skaraborgs. Bengtsfors-Tidningen Dalslänningen köptes 2009, Karlskoga-Kuriren 2011, Provinstidningen Dalsland 2013, Värmlands Folkblad och Karlstads-Tidningen 2017 samt Nya Lidköping-Tidningen 2018.

Karlskoga-Kuriren övertogs från Promedia, ett företag där Stampen (GP och familjen Hjörne var huvudägare). Sen 2011 har tidningen gemensam redaktion med Karlskoga Tidning.

Ägare av Nya Lidköpings-Tidningen var familjen Hörling som hör till de som gick in i Stampen för att rädda företaget undan konkurs år 2016.

1978 blev Staffan Ander chefredaktör för Nya Wermlands-Tidningen och 1986 tog han tillsammans Lars Ander som företagets VD över ledningen för koncernen. 2000 blev Lars Ander koncernchef. Lars Ander dog 2015.

2015 kontrollerade familjen Ander 10 tidningar i Sverige med en total upplaga på cirka 122 000 exemplar. Detta gjorde koncernen till det 7:e största dagstidningsföretaget i Sverige.

Först 2007 lanserade NWT en ordentlig webbsajt. De var en av de sista tidningarna i Sverige som lanserade en nyhetssajt på webben.

Ägarandelen i Schibsted har successivt ökat (2008 ägde NWT-gruppen 2,7%) och idag äger NWT-gruppen 3,7% av Schibsted ASA vilket innebär att de är näst största privata ägare efter Blommenholm Industrier AS som ägs av Stiftelsen Tinius.

2019 köpte PNV Media 51% av Stampen Media AB med tidningarna Göteborgs-Posten, Strömstads Tidning, Bohusläningen, Ttela, Hallands Nyheter och Hallands-Posten. Stampen Media hade redan 2015 sålt sin andel i Promedia. I PNV Media äger NWT-gruppen 20% och Polaris Media 70%. VK Media i Umeå äger 10%. Familjen Ander och NWT-gruppen framtstår därmed som den dominerande ägaren i Stampen Media med direkta och indirekta aktieinnehav på sammanlagt ungefär 33% i PNV Media (Blommenholm har ett indirekt ägande i PNV på 7%, Schibsteds indirekta andel är cirka 20%).

Ägare av NWT Gruppen AB är familjerna Staffan Ander, Lars Ander (dvs hans barn och fru) och Victoria Svanberg (75%) samt Ann-Marie och Gustav Anders stiftelse för mediaforskning (25%).

I styrelsen för NWT Gruppen AB sitter Staffan Ander, Victoria Svanberg, Jan Mårten Hulterström (ordf.), Stefan Anders Tage Persson, Per Anders Hestad, Patrik Tony Eriksson och Per Olof Robert Kristensson som ordinarie medan Lars Fredrik Ander, Carl Peter Ander, Jessica Ann Maria Södersten, Anna Ulrica Jönsson och Carl-Gustaf Joacim Carlsson är suppleanter. Victoria Svanberg är också ordinarie styrelseledamot i Polaris Media ASA medan Stefan Anders Tage Persson är suppleant.

2015 var Stampen Media Sveriges fjärde störst mediegrupp. Efter köpet av Stampen är NWT-gruppen och familjen Ander Sveriges näst störst mediegrupp efter Bonniers som köpt Mittmedia som tidigare var näst störst. Schibsted ASA som äger Aftonbladet och Svenska Dagbladet är det tredje största företaget och det var fallet också år 2015.

Antalet anställda i NWT Gruppen AB är ungefär 300, i Polaris Media AB cirka 1 000, i Stampen Media AB omkring 1 500 och Schibsted ASA 8 000. i Företag som är helt eller delvis kontrollerade av familjen Ander finns cirka 2 800 anställda och räknar vi in Schibsted ASA där familjen har ett minoritetsintresse handlar det om totalt 10 800 anställda.

Sten-Åke Lindholm jobbade som mekaniker på regementet i Linköping i början av 1960-talet och hans första egna produkt lär ha varit varvräknarkåpor som han byggde och sålde på fritiden.

Lindholm reagerade mot att reservdelar till bilar var så dyra och startade därför en liten postorderfirma för bildelar och biltillbehör år 1963 i en källarlokal i Linköping under namnet ”Handelsbolaget BIL-TEMA” Efter något år utökades postorderverksamheten med en liten butik, även den i samma källare.

År 1976 hade omsättningen stigit till ca 25 Mkr och företaget flyttade till nya egna lokaler på Torvingeområdet i Linköping. Lokalytan var hela 6 000 kvadratmeter och innehöll både postorder, centrallager och en butik på nästan 250 kvadratmeter. Denna butik byggdes sedan ut till ca 2 700 kvadratmeter i början av 80-talet.

I slutet av 1980-talet sålde Lindholm hela företaget till den så kallade skalbolagskungen Seth-Roland Arnérs bolag Promark och senare köpte han tillbaka aktierna i ett upplägg som troligen gick ut på att undvika skatt.

År 1983 öppnades det första varuhuset utanför Linköping. Företaget etablerade sig också i Norge 1983, i Finland 1985 och i Danmark 2002.

Sten-Åke Lindholm har gjort sig känd för att alltid vilja ha kontroll på allt personligen vilket skapat en besvärlig arbetsmiljö i företaget. Konsekvensen har varit otaliga konflikter med facket, ständiga VD-byten och liknande. Han gillar inte heller att bli granskad:

Lindholm har inte pratat med journalister på många år. Han flyttade till Lausanne i Schweiz 1999 och året därpå slutade han som vd för Biltema. Han fortsatte dock att styra koncernen, men nu bakom kulisserna.

Sten-Åke Lindholm var alltså skriven i Schweiz, men skattemyndigheten var inte helt övertygad om att han verkligen bodde där. En månad år 2003 kollade Corren honom och det visade sig att han var på Biltema i Linköping alla vardagar utom tre. Den här granskningen gjorde Sten-Åke Lindholm rasande.

Resultatet blev att Biltema slutade annonsera i tidningen.

Corren hade tidigare rappor-terat om bråk kring företaget. Det var ständiga strider med facket, en fackbas blev utelåst, en avdelningschef portades, vd-arna byttes ut på löpande band, personalen övervakades.

Flera källor uppger att vår rapportering om företaget var en av anledningarna till att bolaget flyttade både huvudkontoret och centrallagret från Linköping till Helsingborg och Halmstad. Det finns dock även andra förklaringar, som att det var svårt att hitta lämplig mark för jättelagret i Linköping.

Postorderverksamheten lades ner 2003. Av varuhusen ägs alla idag av Biltema Sweden AB, men fram till 2011 fanns det också franchisevaruhus, dvs varuhus med andra ägare som hyrde varumärket.

Biltemas ägarstruktur påminner om Ikeas. Moderbolaget, Biltema Holding BV, hör hemma i Nederländerna och aktierna i det ägdes tidigare av en stiftelse i Schweiz. Bolaget har dessutom en period haft ett upplägg med en ägarstiftelse och bolag i skatteparadiset Curacao i Nederländska Antillerna. Sen 2016 tycks ägaren dock vara ett bolag i Hong Kong, Birgma Holding Ltd. Biltema Holding BV har också ett dotterbolag/systerbolag i Schweiz, Birgma International AG. Bolaget i Schweiz fungera som inköpsbolag för hela koncernen och enligt Expressen tas de största vinsterna ut där. Verksamheten är jämförelsevis mycket lönsam:

Enligt bokslutet för 2016 omsatte Biltema Holding 10,5 miljarder kronor och gjorde en vinst före skatt på 2,1 miljarder kronor – det betyder att koncernen har en vinstmarginal på 20 procent. För varje omsatt hundralapp gör Biltema alltså en vinst på 20 kronor.

Det kan jämföras med konkurrenterna Clas Ohlson som har en vinstmarginal på 6-8 procent och Jula som har drygt nio procent.

Sven-Åke Lindholm är skriven i Schweiz och är den slutlige ägaren av Birgma Holding Ltd med 95.24% (2 500 aktier). Hans barnbarn Louise Wennberg äger resten. Att flytta bolag på det sätt mellan olika skatteparadis och lågskatteländer som Lindholm och Biltemakoncernen gjort tyder på en medveten strategi för att minska skatten i företaget samt den privata skatten för ägarna. Liknande agerande står att finna i familjen Lundins företagsgrupp.

Det ursprungliga skattesmitarupplägget var identiskt med Ikeas konstruktion och som sannolikt utformats av Göran Grosskopf som varit styrelseordförande i Biltema. Det var också han som stod bakom affären med Arnér. Han var på den tiden Sveriges främste skatteprofessor och har anlitats flitigt av Ingvar Kamprad, familjen Rausing och flera andra svenska finansfamiljer som inte vill betala skatt. Liknande ägarupplägg finns eller har funnits hos familjen Paulsen (Ferring) och familjen Påhlsson (Pågens).

Idag har Biltema Sweden AB varuhus i Sverige, Norge, Finland och Danmark. Sammanlagt hade Biltema 105 varuhus år 2013. Idag har bolaget 136 varuhus. Biltema arbetar med två butiksstorlekar, 4 000 respektive 6 000 kvadratmeter yta. Svenska Biltema Sweden AB har cirka 1 000 anställda och koncernen i sin helhet omkring 3 500 anställda. Företaget har genomförts sin expansion helt utan kapital utifrån, Inga lån, ingen börsnotering osv.

Biltema Holding BV äger också de svenska företagen Biltema Real Estate Sweden AB (6 anställda), Biltema Nordic Services AB (60 anställda), Biltema Logistics AB (400 anställda), Retail Warehouse i Linköping AB och Retail Warehouse i Halmstad AB. Biltema Logistics AB hette förut Retlog AB och driver koncernens centrallager.

I styrelsen för Biltema Sweden AB sitter Lars Ingemar Haraldsson (ordf.), Leo Mocatelli Shahandeh som är VD och Adelina Voci som är vice VD. Haraldsson har dessutom flera styrelseuppdrag i företag som ingår i storfinansfamiljen Lundbergs företagsimperium.

I de nordiska länderna äger det nederländska holdingbolaget företaget också Biltema Norge AS med 1 600 anställda, Biltema Danmark A/S med ungefär 200 anställda, och Biltema Finland AB (Biltema Suomi Oy) med ungefär 300 anställda. Idag finns fler än 120 varuhus i Norden.

Knut Roar Svenningsen är styrelseordförande i både det danska och norska företaget.

I sortimentet finns idag mer än 25 000 artiklar. Från att vid starten enbart bestått av bilrelaterade produkter är de nu uppdelade på åtta områden och omfattar förutom bil även bygg, fritid, hem, båt, verktyg, teknik och kemikalier.

Biltema ger ut en katalog som varje år kommer i en vår/sommar respektive höst/vinter-upplaga. Sammanlagt trycks i Norden cirka 14 miljoner exemplar av katalogen, vilken gör den till en av de största sett till upplaga.

Biltema stödjer genom Biltema Foundation bland annat den svenska hjälporganisationen Skandinaviska Barnmissionens arbete i Filippinerna, Läkare utan gränser och Rädda Barnen.

Läs också: Biltemas ägare misstänkt för penningtvätt

Lennart Wallenstam (1909-2006) föddes på Björkö i Göteborgs norra skärgård. Han började som ung som byggnadsarbetare på Bergendahl & Höckert men 1944 startade han en egen byggnadsfirma med en arbetskamrat, Olsson & Wallenstams Byggnadsfirma. De första husen byggde man i Skytteskogen i Kungsladugård och därefter byggdes några lite större hyresfastigheter på Hisingen.

Efter några år lämnade Olsson samarbetet och Lennart Wallenstam Byggnads AB bildades. Lennart Wallenstam själv var VD i företaget fram till 1991 då sonen Hans Wallenstam tog över.Bolaget växte med Göteborg och under miljonprogrammet byggde man stora hyresfastigheter och hela områden i Majorna, Mölndal och Kållered. När byggandet för miljonprogrammet var klart och olika regleringar på bostadsmarknaden togs bort på 1970-talet avvecklade Wallenstam byggverksamheten och belv ett renodlat fastighetsbolag.

Bolaget var ett av få och ett av mycket få börnoterade fastighetsbolag som överlevde fastighetskraschen i början av 1990-talet. Dett gjorde man med stöd från den bank man anlitade. Förmodligen var väl också bolagets belåning lite lägre än många andras. Under 1990-talet hade sedan företaget en stark tillväxt av värdena i sina fastigheter som främst fanns i de tre storstadsområden. Ägandet i Malmö avvecklades dock i lsutet av 1990-talet. På 2000-talet har det av familjen Wallenstam kontrollerade bolaget återigen börjat bygga bostäder.

Wallenstams är en av Göteborgs största fastighetsägare och dominerar ägandet längs med stadens paradgata, Kungsportsavenyn (allmänt kallad Avenyn). Samtidigt har man som hyresvärd också mer klagomål än andra stora fastighetsägare. Något som tyder på att man kan inte är den allra bästa värden direkt. Möjligtvis är detta ett resultat av de stora besparingar bolaget tvingades till för att överleva fastighetskraschen. Bolaget är desutom känt för att spekulera i övervärden och sälja fastigheter för bostadsrättsomvandlingar.

Förutom att familjen är fast förankrad inom Missionskyrkan i Göteborg har man också historiskt haft mycket goda förbindelser med stadens politiska beslutsfattare inom socialdemokraternas led. Allt från Erik Johannesson (murare, stark man i Riksbyggen och andra allmännyttiga eller kommunalt ägda fastighetsbolag i Göteborg på 1950- och 60-talen) till Gunnar Larsson(kommunalråd med mera). Den när förbindelsen till höjdare eller tidigare höjdare inom socialdemokratin kan även ses i den nuvarande styrelsen där Erik Åsbrink och Ulrica Messing sitter.

Hans Wallenstams syster Agneta Wallenstam är pastor i Missionskyrkan, närmare bestämt i Betlehemskyrkan i Göteborg på vars äldreboende Lennart Wallenstam bodde när han var gammal. Det fanns tidigare också en anna byggmästare i Göteborg som både var släkt med Wallenstam och kopplad till Missionskyrkan, nämligen Torild Alexandersson. Denna firma gick dock under i 1990-talets fastighetskris.

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2009.

Byggnadsfirman Ernst Rosén bildades 1952 av just Ernst Rosén förstås och var sedan en stor byggare i Göteborg under hela tiden fram till slutet på 1970-talet. De byggde en mängd bostadsfastigheter med olika former av statligt stöd inom det så kallade miljonprogrammet. Det var detta som gjorde bolaget till en av de största fastighetsägarna i Göteborg. Därefter avvecklades byggverksamheten och företaget blev en fastighetsägare och -förvaltare. 1989 köpte företaget in ett byggföretag, Flodén Byggnads AB och började bygga i egen regi igen. Flodén ägde också fastigheter i Alingsås och Lerum.

Kring år 2009 var Rosén inblandade i två problemaffärer som vållade en del uppståndelse. Dels i samband meden husockupation i Lorensberg. En av de stora patriciervillorna i området, som länge stått tom och sett ut som om den skulle renoveras har ockuperats. Ägare var då Ernst Rosén AB. Även när det gäller turisthotellet på Marstrand hamnade företaget i en liknande situation. Bägge konflikterna handlade om hur och när renovering eller rivning skulle ske samt att firman låtit husen stå tomma under en lång rad år så att de förfallit kraftigt.

Idag är Roséns fortfarande ägt av ättlingar till den ursprunglige grundaren. Företaget äger 50% i Kungsbackas största fastighetsägare, Aranäs. Den andra halvan ägs av Ivar Kjellberg Fastighets AB. AB Ernst Rosén äger också Nääs Fabriker i Tolered i Lerums kommun samt är en av fem delägare i den stora fastighetsägaren Prästgårdsängen i Göteborg.

Yngve Kullenberg Byggnads AB grundades visserligen av Yngve Kullenberg år 1953, men det var en murare vid namn Rolf Ericsson som kom att göra bolaget till ett av Sveriges större byggföretag och en av Göteborg största fastighetsägare.

Född 1937 på Brännö i Göteborg byggde han sitt första hus som byggmästare och några år senare grundade han ett eget företag, Rolf Ericsson Byggnads AB. 1972 bildade han bolag tillsammans med Yngve Kullenberg och detta företag tog över ägandet i Yngve Kullenbergs Byggnads AB. 1973 blev Rolf Ericsson VD i Kullenbergs. Under 1970-talet förändrades ägandet allteftersom och 1979 fanns bara två ägare kvar, Rolf Ericsson, född på Brännö och Sten A. Olsson, född på Donsö. Efter nåt år köptes den senare ut ur bolaget som så småningom också bytte namn till Kullenbergbyggen AB.

Rolf Ericsson var också känd för sitt playboyartade utsvävande leverne och han var i de intervjuer som finns ganska burdus och rättfram.

Under 1970-talet växte bolaget till att 1981 vara Sveriges sjätte största byggföretag och tredje största privata fastighetsägare. Först var det miljonprogrammet och sen var det saneringarna i Göteborgs innerstad. Företaget satsade också på andelslägenheter i fjällen och var bland de första att bygga hus med andelslägenheter (ägarlägenheter) i Göteborg. Man byggde också företagshotell med ett liknande upplägg där företagen kunde köpa andelar.

Bolaget var det företag som hade kontraktet på att bygga Kungstorgsgaraget i Göteborg. Något som det inte blev något med på grund av folkliga protester. Bolaget var också en av byggarna bakom Göteborgsoperan, men hann gå i konkurs innan bygget avslutats.

Udner 1980-talet deltog bolaget, som de flesta andra fastighetsbolag i spekulationen och finansierade med lån, skapade finansbolag osv. Det gick i slutändan inte så bra. Kullenbergs hörde till de företag som försvann i finans- och fastighetskraschen i början av 1990-talet. Byggverksamheten övertogs av familjen Paulssons Peab vid konkursen år 1992. Bankerna tog över fastigheter och de såldes sen till olika fastighetsbolag. Konkursen drog ut på tiden och avslutades inte förrän år 2005 och 2006.

I Malmö övertogs fastigheterna vid konkursen av Kullenbergs Fastigheter AB som dock nyligen sålde dem till Kungsleden AB.

Det mer sentida fastighets och byggbolaget i Göteborg med namnet Kullenberg Bygg & Förvaltning hade inget med det gamla företaget att göra.

Andra källor: Tidningen Arbetet, 1979-81, Veckans Affärer 1975-79

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen år 2009.

Ernst Waldemar Jungner föddes 1869 i Västergötland. Han var yngst i en stor syskonskara. Föräldrarna var kyrkoherden Jonas Jungner och Josefina Blomberg. Fadern dog när Waldemar Jungner var 13 år gammal. 1889 kom Waldemar Jungner till Uppsala universitet där han studerade kemi, matematik, astronomi, botanik, geologi och latin. Två år senare tog han kandidatexamen. Han stannade i Uppsala i ett år till för att lära sig mer om kemi och elektricitet. Sedan studerade han vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm för att bli uppfinnare.

Waldemar Jungners första fungerande ackumulator var ett silver-kadmium batteri. En bil med ett sådant batteri provkördes i Stockholm år 1900. Bilen körde nästan 150 kilometer i sträck utan att batteriet behövde laddas om. Silver och kadmium var dock för dyrt och ersattes med nickel och järn. Han tog patent på sin uppfinning 1899 och 1900 bildades företaget Ackumulator Aktiebolaget Jungner. Företaget hyrde en villa i Kneippbaden utanför Norrköping och tillverkningen startade.

Två år efter Waldemar Jungner tog den kände uppfinnaren Thomas Edison patent på en nickel-järnackumulator. Jungners företag hamnade i en långvarig patenttvist med Edison. Thomas Edison hade stora ekonomiska resurser och Jungner lyckades inte vinna. Han blev istället en konkurrent till Edisons företag. Patenttvisten och konkurrensen gjorde att Ackumulator Aktiebolaget Jungner fick stora ekonomiska svårigheter. Krisen förvärrades när fabriksvillan brann ner 1905.

Waldemar Jungner överlät då sitt ackumulatorpatent åt andra företagare och började ägna sig åt andra projekt. Bland annat uppfann han en metod för att samtidigt framställa cement och kalium oxid. Jungners företag kämpade sig igenom svåra tider och fick efter en ombildning år 1910  namnet Svenska Ackumulator AB Jungner. Järnet i batterierna ersattes med tiden av kadmium. 1924 dog Waldemar Jungner. Ägandet i bolaget var då sen 1910 i andra händer och dominerande ägare tycks familjen Ameln ha blivit.

Christian Gerhard Ameln (1809-72) bildade år 1838 ett handelsföretag i Bergen. Han började med salthandel och därifrån var steget till saltad sill inte långt. Vid mitten av 1850-talet flyttade företaget till Stockholm, eftersom handeln med Sverige var så omfattande. 1906 ombildades företaget till AB Bröderna Ameln (ABBA) av hans son Carl HA Ameln (1842-?) och dennes söner Robert Ameln (1880-?), Carl Ameln (1873-?) och Christian Ameln (1867-). Styrelseordförande i bolaget var då Robert Ameln. Otto George Ameln (1869-?) var ytterligare bror och ägde mellan 1913 och 1917 Gällöfsta. En syster, Laura Therese Pauline Ameln (1840-?) gifte sig med Johan Wilhelm Storjohann (1836-?). Deras son Christian Storjohann (1868-1954) kom att bli den som byggde upp Billerud till ett modernt skogsföretag. 1928 köpte AB Bröderna Ameln en konservfabrik i Gravarne (idag en del av Kungshamn), på den bohuslänska kusten. Från 1935 var Christian Amelns son Carl HA Ameln (1893-?) VD i Bröderna Ameln.

Familjen Ameln hade också intressen i Förnyade Aktiebolaget Emil Wollerts Snusfabrik Victoriafrån 1906. I styrelsen fanns då Christian Ameln, Thor Hjalmar Wesslau och Carl Ameln. 1909 tillträdde Robert Ameln istället för Carl Ameln. 1913 uppgick företaget i Förenade Svenska Tobaksfabriker.

Robert Ameln blev VD i Svenska Ackumulator AB Jungner när detta företag bildades 1910. I styrelsen satt 1921 också grosshandlare Christian G. Ameln, ingenjör BGT Ingeström från Zander & Ingeström, bankiren M. Aronowitsch, CA Lagerbielke och JW Hallin. Senare kom också Carl HA Ameln med i styrelsen. 1932 blev Robert Ameln också styrelseordförande i AB Oskarshamns Varv, av allt att döma ett företag som familjen Ameln också kontrollerade. Hans båda söner Karl Robert Ameln (1919-?) och Sture Ameln (1911-?) blev sedan verksamma i bolagen som styrelsledamöter i Sv. AB Jungner från 1947. Karl Robert Ameln också i AB Oskarshamns Varv från samma år och Sture Ameln i AB Bröderna Ameln. 1959 blev Sture Ameln styrelsordförande i Svenska AB Jungner och Robert Ameln VD. Karl Robert Ameln tycks också ha varit en framgångsrik tävlingsseglare med deltagande i OS år 1948 och 1952 som höjdpunkter.

En kusin till Karl Robert Ameln och Sture Ameln var hovrättsrådet Erik Ameln (1910-?), son till Carl Ameln . Han satt i styrelsen för AB Bröderna Ameln från 1959. Christian G Ameln (1921-?), blev VD i AB Bröderna Ameln år 1948 och efterträdde då sin far Carl HA Ameln. Christian G Amelns son Carl Ameln är den person som gett nann till Kalles kaviar och som också stått modell för pojken på bilden på tuberna.

På 1960-talet tycks familjen Wallenberg via AB Investor ha skaffat sig en större aktiepost i Svenska Ackumulator AB Jungner, som hade 2 300 anställda år 1964. Familjen Wallenbergs representanter i Jungners styrelse tycks ha varit Walter Wehtje (ingift i familjen Wallenberg) och Peder Bonde. Bolaget kan då sägas ha varit kontrollerat av familjen Wallenberg tillsammans med familjen Ameln. 1980 köptes företaget av Wilh. Sonesson AB, slogs senare ihop med Svenska AB Bromsregulator till SAB-Nife som var ett dotterbolag i Sonesson-koncernen. Dominerande ägare i Sonesson var då Beijerinvest. 1991 köptes Nife-Jungner av det franska företaget Saft, då ett dotterbolag till Alcatel, vilket det inte längre är.

AB Bröderna Ameln bytte på 1960-talet, efter en fusion, namn till Abba-Fyrtornet AB oh hade 800 anställda år 1964. 1969 köptes bolaget av Pripps, senare Pribo. Ett bolag som fusionerades med Beijerinvest år 1975, hamnade i Volvo och Procordia Food för att 1995 hamna i norska Orkla.Företaget som sådant heter idag Abba Seafood. Två av familjen Amelns företag hamnade alltså hos Beijerinvest och Volvo under i stort sett samma period, 1980-talet. Oskarshamnsvarvet gick ett annat öde till mötes, det köptes år 1960 av bröderna Johansson på Tjörn.

Idag tycks en Robert Ameln vara VD i företaget Lavazza i Sverige och två andra, Robert Mikael Ameln och Karl-Johan Ameln är ägare av/delägare i Annonsgalleriet Ameln & Olson AB.

Andra källor:
Svensk Industrikalender 1921
Svensk Industrikalender 1974
Aktieägarens Uppslagsbok 1969
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2010.